bara jag?

en av mina fd kollegor kommenterade gårdagen med

väldigt glad, sprudlande glad
lite för mkt
du var lite för mkt
bara du som kan få för dig att gå runt på en arbetsplats i fem timmar också för att säga hejdå
heheh

jag var inte ens medveten om tiden igår. det såg jag först när jag gick därifrån. och förresten – kan man vara för glad?

ja jag är underbar och älskad av alla

[post-ankomst-bloggade anteckningar]

…kan jag konstatera efter fem timmars glada tillrop, lyckönskningar, frågor som kändes genuint omtänksamma. jag hann ändå inte prata med alla som jag upplevt som betydelsefulla för mig.

jobbet har varit kul o jag kommer sakna det och dem det tillfört. men om jag inte kan hantera livet att ha ett jobb och relationer samtidigt kanske jag inte ska ha ett jobb. jag vill samtidigt inte jobb a med något annat. klurigt detta. jag är bäst på det jag gör när jag är bra annars. när jag sjunker kommer jag mig inte för att visa och använda mitt fulla potential.

(mest för att självförtroendet liksom bottenskrapas)

inte älskad av alla? 18:40

typsambon hade ingen lust att hämta mig vid tåget eller ens förbereda något gott tills jag kommer hem :(
jag överväger att gå på restaurang ensam istället, bara för att slippa hitta på något ätbart åt bara mig själv.

han tycker mackor är mat.
helsjukt. mackor är frukost eller mellis. aldrig middag.

sms till typsambon 18:46
jag blev besviken nu. jag trodde vi löst bestämt att vi skulle hitta på nått kul ikväll för att fira avslutet.

jag ångrar nästan att jag inte gick ut med gänget från jobbet.

jag tror jag har en hel timme kvar på tåget. 18:50

i hörlurarna lyssnar jag på breaking benjamin för att få ut min ilska över att typsambon aldrig förstår mig och mina behov. ser han itne att om jag är underbar och älskad av alla så måste han också dyrka mig?

sms från typsambon 18:55
ok. det har jag missat helt.

sms till typsambon 18:55
men. hur kunde du det? vi pratade ju om dinner and a movie. vi kollade ju tom på sf.se om guldkompassen gick 21:15

don’t you feel the earth shaking?

jag bytte låtval i öronen efter de sms’en. varför negga liksom?
4 minuter och fortfarande inget svar. tittar mig i speglande fönster, härliga tågfönster. jag är så snygg, tillochmed i lysrörsbelysning. det är fan svårt.

varför kommer det inget svar?

är jag singel nu?
kan jag gå ut och flörta så obehindrat som jag vill?
vi har haft ett öppet förhållande senaste månaden.
hur löst är det?

ah! jag älskar verkligen den här låten!
det är bra att ha med en tankebok i sånna här urtrista stillasittande lägen. som att lämna ifrån mig det som skulle kunna tynga. lika lyfta. så jag kan sitta still. jag skriver snyggt också.
men eftersom dessa anteckningar kommer bloggas om så kan jag torrt konstatera: ni kan inte se.

jag tyckte det var tråkigt att inte få någon tårta idag. jag borde ha fått en.

10 minuter. sms till typsambon
varför svarar du inte?

1 minut senare kom:
jag minns att vi kollade på sf om GP. men jag har inget minne av att vi snackade om ”dinner and a movie”

svar 19:08
ok. nu fick jag svaret. vad säger du nu om det då?

nu byter jag låt och spelar så högt jag kan.
then I realize that I was lonely, and it wasn’t sush a good thing
när tåget vaggar, musiken talar till min själ och gardinerna dansar mot fönstret.

jag ser nu att jag varit opraktisk. stegräknaren har legat i väskan. jag har säker gått tusen miljoner steg idag. energiskt glad har jag varit.

jag undrar vad hon på andra sidan lyssnar på och jag får hålla mig från att fråga om jag får lyssna.

sms till en av mina närmare vänner från jobbet. en av de som vet.
bara en liten reality check. hur tyckte du jag var idag?

sms från typsambon
det finns ingen rolig mat hemma att laga.

svar till typsambon
nej jag vet. [restaurangnamn]?

bra låt.
förknippar den starkt med min vän från jobbet.
spegelkåt nästan. schyssta läppar.

sms från typsambon
hinner vi det innan 21:15?

svar till typsambon
jag kommer in om typ 5 minuter. så ja

därefter tar anteckningarna slut. jag pratade med mamma i mobilen en stund innan jag kom till restaurangen, skickade sms till chefen om att jag vill komma upp i nästa vecka också. (hoppas på tårta då) vännen från jobbet skickade att jag cool. jag svarade ”självklart”
vi fick ett fönsterbord och maten kom in snabbt eftersom typsambon beställde när jag var på väg. det var helt ljuvligt gott men jag var hungrig som en varg så det tog slut fort på min tallrik. därefter gick vi hem, tog ett glas vin innan vi gick till bion. guldkompassen var sådär… jag hade lite svårt att sitta still, och tröttnade på att alla berättade sina hemligheter för henne heeeeela tiden. ingen spänning då, tycker jag.
hade jag varit tio så kanske den fallit mig mer på läppen.

jag trodde jag skulle sova och gå samtidigt på vägen hem. jag var sååå trött. och det var så skönt. men när jag väl kom innanför dörren så piggnade jag till igen och kved ynkligt ”jag vill ha”

vilket jag fick, och något att vissla om efteråt också. men jag kunde inte somna förrän 2 för det…