off meds

det har gått en vecka till, med mediciner. jag har noll lust med något. jag har ingen lust att göra det fint hemma – vilket det ständigt finns ett behov av. eller för den delen umgås med nån, prata, fila på boken, blogga, tänka, söka jobb, sova, leva, ha sex, duscha…

jag har bara lust att äta och att gråta.
därimellan är jag irriterad på allt.

så jag bestämde mig för att testa utan igen. utan mediciner, för att se om min livsglädje återvänder. som det är nu lever jag i ett vakuum, med en klump i magen och en längtan efter att få känna mig riktigt jublande glad igen.

jag har träffat min nya samtalskontakt, hela psykoterapin verkar gå ut på att övertala mig om att det är bäst för mig att fortsätta medicinera. jag blir så ledsen, ingen lyssnar… samtalskontakt my ass, liksom…